Hej på er.
Vintern har bäddad om mig med den största mängden puder sen mannaminne (eller i alla fall så länge jag minns) och låtit mig vila i ensamhet trots alla människor jag haft omkring mig. Lofsdalen var inte den hetsiga, omslutande och magiska bubbla jag tidigare upplevt, men kanske precis det jag behövde. Ett avslut, en paus och en ensamhet. Någonting hände i alla fall, för nu börjar tröttheten rinna av och lusten återvända.
Våren har blåst liv i både mig och omvärlden. Kanske beror det på värmen, på de blommande syrenerna och på att jag är ledig utan krav. Och kanske, kanske börjar jag lära mig att ångesten måste väntas ut och aldrig får bestämma över mig.
Men jag saknar att skapa, att skriva och att producera. Så här är jag igen. Utan krav och prestation, men sökandes efter inspiration, lek och balans. Vi får se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar