Jag vaknar upp i en vintervärld, innan solen gått upp. Sätter på mig mina varmaste kläder, både underställ och täckbyxor, och går ut på en morgonpromenad medan resten av sällskapet fortfarande sover. Ser sakta solen gå upp medan jag först går uppför berget, och sedan nedför igen. Det är ovanligt tyst, så tyst som en aldrig är van vid att det är hemma. Det kommer dimma när jag andas ut och det fryser i näsan när jag drar in luft. Det enda som hörs är forsen som dånar nedifrån dalen,och mina skor som knarrar i snön. Jag tänker att det här, det är någonting alldeles extra och just då, just då känner jag för första gången på väldigt länge mig tillfreds.
det här är ju helt jäkla magiskt
SvaraRadera