De här bilderna tog jag på sommarsolståndet, när allt var ljust och sommaren låg framför en som en enda lång evighet. Det är fortfarande sommar, men numera en mycket mörkare sådan och en som inte längre känns som om den ska hålla på för evigt. Istället en sommar som rinner ut mellan fingrarna och som numera mest består av jobb, slit och framtidsångest. Som alltid den här tiden på året. Mitt i allt velande tackade jag ja till en kurs i franska i Uppsala så förhoppningsvis håller jag mig lite ovanför vattenytan i höst. Och i augusti tänker jag fånga den där sista kvällssolen och varma vindarna, fortsätta spendera pengar jag inte har och träffa vänner som snart försvinner både på hälsa-på-avstånd och väääldigt långt bort. Så nu håller vi tummarna för en vacker sensommar och att allas scheman för en gångs skull klaffar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar