Pluggar gör jag alltså, i den mån att jag säger till alla att jag ska plugga och sedan sitter där med böckerna uppslagna, skrollandes i mobilen, eller ännu hellre med böckerna ouppackade i väskan och mig i sängen sträcktittandes på någon serie. Vilket skulle vara ganska okej om den var på franska, men handen på hjärtat, det är klart att den inte är. Det är bara det att alla böjningsformer av franska verb inte är särkilt spännande.
För det mesta försöker jag distrahera mig. Från vad vet jag inte riktigt. Kanske från att livet mest är mellanmjölk och medelmåttigt och ganska tråkigt för någon som ständigt vill vara på någon annan plats och minst av allt där hon är för stunden (aka G-town). Det var ju det som var lite tanken med Uppsala från början, en annan plats, en distraktion. Ibland funkar det, Uppsala kallas inte Sveriges bästa studentstad för inget, men ibland funkar det sämre. Och vadå, distraktioner borde inte ens vara nödvändigt. Varför ska det vara så förjävla svårt att bara nöja sig någon gång?
Det där blev väldigt abstrakt, men ibland är det svårt att förstå själv vad det egentligen är som gnager i en. Fjälluft har alltid kunnat hjälpa, men inte ens det har funkat i höst (och då har jag ändå varit ovanligt mycket norrut sista månaderna). Kanske har jag blivit resistent efter vintern, magin har trubbats av en bit. Kanske måste jag vara i fjällen längre för att det ska kunna börja lappa ihop det trasiga igen. Sicken tur då att det blir en till säsong i Lofsdalen! Ska bara överleva den franska grammatiken först.
Här är några bilder från i somras i Lappland, så ni har något att titta på tills nästa gång. Vi hörs när vi hörs bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar