De som känner mig har antagligen hört mig tjata om Kaitumjaure någon gång. Men jag kan inte riktigt låta bli. Det är en ständig, oförklarlig och oförgänglig längtan jag har till denna lilla stugaplats. Förstår det knappt själv, varför just denna lilla sketna stuga i mitten av ingenstans. Det kan i för sig bero på att det är den otvivelaktigt vackraste platsen i svenska fjällen, instängd mellan tre toppar och två forsar, precis vid trädgränsen. Men vad vet jag (och är ju inte partisk eller så). Här är några bilder jag knäppte under det dryga dygnet jag spenderade här i somras. Tror aldrig min längtan hit kommer att försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar