ATT VAKNA UPP TILL TOTALT MÖRKER

Världen känns plötsligt så mycket mörkare och kallare än igår.

Det skulle vara så bekvämt om man bara kunde fly. Sticka från denna sorgliga samtid, ignorera att världens mäktigaste land numera har en president som står för allt som är fel och fult här i världen. Och då är jag ändå inte där, på andra sidan jorden, i landet som plötsligt hoppade 80 år bakåt i tiden. Jag sitter i min säng i ett Sverige som också är mörkt och kallt (men av helt andra anledningar, det är ju ändå November), i vetskapen att jag aldrig kommer behöva oroa mig över att bli diskriminerad, misshandlad eller dödad på grund av min religion, etnicitet eller sexualitet.

En vis man sade en gång "Dark times lie ahead of us and there will be a time when we must choose between what is easy and what is right". (Ja, jag quotar såklart Dumbledore). Och jag inser att jag har ett val. Jag kan fly. Både psykiskt och fysiskt. Jag behöver inte bry mig, behöver inte engagera mig, behöver inte försöka vara världens samvete och lägga allt på mina egna axlar. Jag kan leva mitt liv i godan ro, ha mitt trevliga jobb och tacomys på fredagar och resa till London på höstlovet för att shoppa på primark och åka till Thailand över julen och låtsas att allt är frid och fröjd här i livet.

Eller så kan jag göra det som är jobbigt, ansträngande, tröttsamt, sorgligt och rätt. Fortsätta kämpa. Säga emot. Ta striden. Inte acceptera en värld där Vilken.Skitstövel.Som.Helst kan vinna USAs presidentval bara.för.att.han.är.en.vit.rik.man.

Vi har en lång väg framför oss. Så mycket slit, så mycket arbete. Nu om någonsin inser jag vad jag vill göra här i världen, här i livet. Hjälpa till att förändra den. Dra mitt strå till stacken. Helst en hel jävla gran om jag klarar det. Det finns inget viktigare. Och till och med november har ju ett slut.