ETT LIV PÅ EN MÅNAD

Lite så känns det. Ett helt liv har rymts på en månad. Intensivt har det varit alltså. Och ändå har jag kunnat slappna av på riktigt för första gången på väldigt länge.

Bra har jag det i alla fall. Äckligt bra. Så bra att allt annat känns som obetydligt i jämförelse. Vet inte om det är snön, att åka skidor och bräda igen, fjälluften, människorna eller den fantastiska hörnsoffan i P3. Kanske en kombo av allt. Kanske är det känslan av att vara på rätt plats vid rätt tillfälle som är så otroligt avslappnande. Ingen livshets, ingen stress, bara njuta till slutet av April. Nu romantiserar jag och håller på och töntar mig, men är på en snabbvisit hemma i Gävle så det är väl avståndet som gör det. Eller hemma och hemma. Lofsdalen är ju hemma just nu.

Jag trivs alltså. Om det inte gick fram tydligt nog. Hoppas ni trogna läsare har det bra ni med. Det förtjänar ni. Och jag. Min nya grej i år är för övrigt att jag ska vara snäll mot mig själv, för det har jag varit alldeles för dålig på. Jag tror att det är det nya året som smittar av sig, utan att ens försöka blir man lite mindfulness-yogi som käkar acaibowls och grönkål och bara dricker vatten ur giftfria plastflaskor. Vi får se hur länge denna i-balans-känsla varar, men att vara snäll mot sig själv ska man väl ändå kunna fortsätta med. Nu ska jag vara snäll mot er med, och slänga iväg lite bilder också. Det tror jag i alla fall att farmor blir glad av!

Ungefär så här har det sett ut hittills alltså. Ingen misär direkt. Det är genomlidbart i alla fall. Vi hörs när vi hörs kompisar!